Besöker just nu en liten by i utkanten av Yala, i södra Thailand. Mötet med människorna här har gjort ett otroligt starkt intryck på mig. Trots att det pågår en väpnad kamp för självständighet mellan muslimiska malajer och Thairegimen är människorna öppna, vänliga, nyfikna och generösa.

Ashan och jag kom till Yala sent på eftermiddagen, efter att ha spenderat hela dagen på olika bussar från Kuala Lumpur, Malaysia. Ashans morbror hämtade upp oss och efter en tur genom staden släppte vi av vid hans fasters resturang. Där bjöds det på massa god lokal mat och kalla drycker, och inom loppet av ett par minuter var restaurangen full av andra släktingar och vänner som ville hälsa på mig. Om det var av artighet eller nyfikenhet låter jag vara osagt.

Efter maten åkte vi vidare till Ashans föräldrahem. Även om jag är en främling erbjöds jag att bo i deras hem. De gav mig till och med ett eget rum. Bagaget hann inte ens landa på golvet i det lilla sovrummet innan Ashan hojtade att han vill visa mig byn. Jag kollade så att kameran var laddad och stoppade ner extra minneskort i väskan och hoppade upp bak på moppen.

Jag njöt av åkturen på den smala grusvägen som mestadels kantas av träd och buskar, men här och var såg man hus mellan träden. Alla dofter, ljuden och den magiskt gröna grönskan var förtollande vackert. När jag upptäckte att alla vi mötte vände sig om och tittade storögt efter oss började jag skratta. Det var tydligen inte ofta det kom en “farang” till byn.

Möts av givmilda och varma människor överallt

Under dagen besökte vi flera av Ashans vänner och grannar och jag togs emot med öppna armar och bjöds på både mat och dryck. En av hans vänner slängde sig upp på moppen och åkte till den lilla affären för att handla när vi kom, han förklarade att han inte hade något hemma och ville bjuda mig på något. Efteråt fick jag veta att mannen inte hade det gott ställt, han var arbetslös och hade varit det en längre tid. Det fick mig att inse att för vissa är pengar inte allt. Karma!

Efter många stopp stannade vi i utankanten av en skog, det gick en liten smal stig mellan träden och Ashan sa retsamt till mig att akta mig för ormar och spindlar. Jag följde efter in i skogen trots att jag var livrädd. Efter en kort men läskig vandring – risken att jag skulle snubbla var nog större än att en orm eller en spindel bitit mig – kom vi fram till en lite glänta och där såg jag ett litet, skrangligt trähus i ett av träden. Utanför stod en kvinna med ett litet barn i famnen och duschade med hjälp av en tunna regnvatten och ett öskar. Ashan gick upp för trappen och ropade något – dörren öppnades och ut kom en gamal kvinna. Jag hälsade artig, jag tror till och med att jag neg, och vi satte oss ner på golvet på den lilla verandan. Vips stod det skålar med nötter, bär och annat gott framme – som hon plockat fram på något magiskt sätt.

Ashan berättade att kvinnan aldrig varit utanför Yala, och naturligtvis var lite nyfiken på mig, varifrån jag kom, vad jag gjorde där och hur länge jag skulle stanna. Jag faschinerades av den gamla damen, hon var så vacker, man kunde se i hennes ögon att hon levt ett långt och fullt liv. Jag frågade om jag fick ta några bilder av henne och det hade hon inget emot.

Vart vi än gick, i den lilla byn, hade alla tid att prata och det slog mig att det var som att tiden stod stilla, ingen stress och inga tider att passa. Så även om de lever ett enkelt liv så är de så mycket rikare än jag någonsin kommer att bli – de har en underbar natur, en otrolig gemenskap och sammanhållning och framförallt har de tid – tid att ta hand om, stötta och hjälpa varandra.

Alla säger att Thailand är ett paradis – men jag säger att den lilla byn i Yala ÄR paradiset! Men så länge “kriget” håller i sig kommer ingen annan mer än jag att veta om det. Jag hoppas och tror att jag en dag kommer återvända hit!

Kuriosa: Namnet Yala kan härledas från det lokala order Yalo, som betyder fisknät.

Bakgrunden till konflikten:

I de tre provinserna, Pattani, Yala och Narathiwat i sydligaste Thailand pågår en väpnad konflikt. Provinserna, som var en del av det islamska kungadömet Pattani, blev en del av Siam (nuvarande Thailand) 1902 när britterna som styrde över Malackahalvön (Malaysia) och Siam drog en ny gräns där de muslimska malajerna i de tre provinserna hamnade i Siam. Över 90% av de omkring 1,7 miljoner invånarna i regionen är muslimer. 2004 ökade oron bl.a. i protest mot undervisning på thailändska och missnöje över uteblivna ekonomiska och sociala satsningar. Sedan dess har organiserade upprorsgrupper utfört väl samordnade attacker mot civila och militära mål. Personer anställda av thailändska staten har varit en måltavla. Det beräknas att över 5,000 personer har dödats, varav 70% har varit civila. Omkring 9,000 personer har skadats. 45% av den thailändska militärstyrkan är idag stationerad i sydligaste Thailand.
Källa: Amnesty